Ode till en krossad tegelvägg

Vägg,

jag dödade dig idag

I många många år

stod du där orörlig.

Bergfast. Trogen.

Skyddade dina boende.

Ingen såg in, ingen ut

Ingen hörde

 

Men nu är du död.

För idag var jag bödel

och avrättade dig

med min slägga

 

Jag tog tag i den, lyfte den, svängde den

bakom mig,

vänd framåt.

 

Din hud krossades,

dina organ pulvriserades,

din existens utplånades

 

Svettig såg jag på dina kroppsdelar

där de låg på marken

 

Nu är du blott en hög med sten

i en kivilava.