…trodde ni nog inte att jag någonsin skulle blogga om. Och inte jag heller.
Faktum är att jag inte ska blogga om den nu heller, men däremot om banketten efteråt. För då var undertecknad där och sjöng. Jag och elva andra djäknar.
Jag har inte riktigt vågat sjunga i kvartett. Jag har varit för självkritisk. Men ett bra sätt att närma sig kvartettsång är att vara med i mindre ensembler, när tillfälle ges. Att vänja sig vid att det bara är jag och kanske en eller två till i samma stämma.
Kören jag sjunger i har alltså en kvartettverksamhet. Den som vill kan hyra en kvartett som kommer och sjunger när man har middag eller fest.
Till den finlandssvenska försvarsdagens bankett slog de på stort och beställde en trippelkvartett. Vi var alltså tolv glada sångare som sjöng på deras middag på Björneborgsbrigaden i Säkylä.
Och så glada de blev! 170 gäster varav en var självaste försvarsministern, Carl Haglund. Särskilt de fosterländska sångerna var mäkta populära. Suomis sång uppskattades verkligen bland de gamla ärrade militärerna, och riktigt fint kändes det när vi fick stående ovationer efter Finlandia-hymnen! Det var faktiskt lite rörande. Då var jag stolt över att vara med i Brahe Djäknar. Harry Potter, förlåt Haglund 😉 , höll ett intressant tal om försvaret, Finland och den säkerhetspolitiska situationen. Rostbiffen var god, snapsen kall, efterrätten söt och Robert var nöjd.
Ja, man kan nog säga att det var en ganska så lyckad kväll 🙂
lostmord 