Poesi

tycker jag om, även om jag läser det alltför sällan. Ännu mer sällan skriver jag egen.

Det har jag inte gjort den här gången heller. Men jag vill uppmärksamma en dikt jag än i denna dag högaktar. Den är en favorit ända sen den gång jag först kom i kontakt med den. Säkert har jag nämnt den tidigare i något sammanhang.

Om ni har sett Star Trek: The Next Generation så känner ni alla till Data. Androiden som är fabricerad och hyperintelligent, men saknar känslor och förståelse för sådant som t.ex. kärlek och humor. Det finns många episoder där Data försöker sig på att förstå känslor och vara som en människa. Som till exempel när han skriver en hyllningsdikt till sin katt! Helt obetalbar. Hela dikten bara skriker Data. Det är technobabble helt i Datas anda, samtidigt som det är ett försök till att vara mera mänsklig, att passa in. Och så är det en träffsäker skildring av en katt.

Ode to Spot

Felis Catus

is your taxonomic nomenclature

An endothermic quadruped

carniverous by nature

Your visual, olfactory,

and auditory senses

Contribute to your hunting skills

and natural defenses.

I find myself intrigued

by your sub-vocal oscillations

A singular development

of cat communications

That obviates your

basic hedonistic predilection

For a rhythmic stroking of your fur

to demonstrate affection.

A tail is quite essential

for your acrobatic talents

You would not be so agile

if you lacked its counterbalance

And when not being utilized

to aid in locomotion

It often serves to illustrate

the state of your emotion

Oh Spot,

the complex levels of behavior you display

Denote a fairly well developed cognitive array

And though you are not sentient, Spot, and do not comprehend

I nonetheless consider you a true and valued friend.

---