Mitt jävla graduskrivande är bullshit för tillfället. Jag anade nog att det skulle kärva ibland, som det ju händer att det gör när man skriver. Men nu har det gått flera dagar och jag har producerat en halv sida. Wow…
Alltså. Jag gör som jag brukar göra, tar hand om dagens övriga sysslor innan lunch, för att sedan efter maten kunna sätta mig ned och knacka dator. Det brukar fungera bäst för mig om jag har fått bort lite annat som stör innan, så att jag bättre ska kunna koncenterera mig. Men jag blir bara sittande och glor på skärmen. Satans skit. Jag får pressa fram formuleringarna, jag tar i så jag spricker och ändå kommer det inget.. Det är som att vara hård i magen. Man krystar och krystar och men skiten förblir kvar i ändtarmen. Nu har jag varit hård i magen i flera dagar.
Och ändå har jag en klar frågeställning och vet precis vad jag ska skriva om. Samt material. Ändå går det så förbannat trögt just nu.
Den där känslan när man fått ned massa skrift på papper, med källhänvisningar, kloka kommentarer och genomtänkta formuleringar….varför kan jag inte få känna så NU?!?!!?
Och när man kanske tom känner att man faktiskt lärt sig något, att man vet mer än allmänheten om något litet smalt ämne. Då känns det som roligast att skriva. Ändå går det så förbannat trögt just nu.
Och man vill ju gärna bli klar någon gång också.
Nåja. Jag måste berömma mig själv. Första kapitlet som jag mejlade till handledaren blev han faktiskt riktigt nöjd med. Och jag har fått beröm genom åren för min skrivförmåga, fler än en gång. Kom ihåg det, Lustmord…
Nej fan. Till våren ska jag stå med min färdiga avhandling i händerna och med gråten i halsen ta farväl av Åbo Akademi. Om jag så ska dö på kuppen. Och då kommer världen äntligen att få reda på vilka val- och partisystemrelaterade variabler som påverkar högerextrema partiers valframgångar. Tjoho. Ni kan knappt hålla er va? 😉