Harmoni

Ibland är chefer bra prylar att ha. Som till exempel när dom säger “om ni är klara med det här på torsdag så får ni vara lediga på fredag”.

Ah, vad är väl en slitig och stressig torsdag med lite övertid när man får vara ledig på fredagen och det blir långhelg? 😀

Ibland behövs det inte så mycket för att man ska känna avslappningens sköna värme sprida sig i hela kroppen. Fördelen med att köra slut på kroppens krafter på jobbet är att man med gott samvete kan unna sig att inte göra ett skit när man kommer hem. Man orkar inte.

Jag kommer inte att göra ett förbaskade dugg mera nytta ikväll. Jo förresten, jag måste duscha. Slappkväll deluxe. Jag satsar på sängen senast klockan nio. I morgon ska jag röja upp här hemma i bråten. Eftersatt markunderhåll är ohållbart i längden.

Och min korvstroganoff blev jättegod. Min fetasallad också. Lidls fetaost är faktiskt bland de bättre. Ja, jag är inne i en fetaostsalladperiod igen. Äter det varje dag i princip.

Coming up nästa vecka: tjugo grader i Åbo! 😀

36 questions

Det här låter mycket spännande.

Några psykologer ville testa om man kunde få folk att bli kära i ett laboratorium. De utarbetade ett gäng frågor, trettiosex stycken, som testdeltagarna skulle svara på, två och två, genom att ställa frågorna till varandra. Frågorna blir successivt mer och mer personliga. De första frågorna är av mer lekfull karaktär: Given the choice of anyone in the world, whom would you want as a dinner guest?  och Would you like to be famous? In what way?

Mot slutet är frågorna känsligare och mer personliga. When did you last cry in front of another person? By yourself?  How do you feel about your relationship with your mother?

Varför blir frågorna mer personliga mot slutet? Tanken är att “…mutual vulnerability fosters closeness. To quote the study’s authors, “One key pattern associated with the development of a close relationship among peers is sustained, escalating, reciprocal, personal self-disclosure.”

Jag har försökt komma på en smidig svensk översättning på “mutual vulnerability fosters closeness”. Gemensamma svagheter skapar band? Hursomhelst är idén väldigt spännande, tycker jag.

Men, det är nog ändå ingenting mot hur studien avslutades, eller mot hur man ska göra om man själv vill göra samma sak med någon tilltänkt. Efter att man ställt frågorna till varandra ska man, håll i er, sitta och titta varandra i ögonen i fyra minuter, utan att säga någonting.

Wow! Som om inte personliga frågor var tillräckligt tuffa. Jag måste få göra det här någon gång med någon lämplig kvinna. Nu måste jag hitta en dejt, och då ska vi banne mig göra de här frågorna annars är det tack och hej! 😀

Paradiset, del 2 – ögonblicksbild

Vi gick lite avsides, jag och körkollegan. Vi bodde ju ute på den italienska landsbygden, så stjärnhimlen var en helt annan än här inne i innerstads-åbo där jag bor. Vi hade varit nere vid poolområdet och tittat på stjärnorna redan kvällen innan. Han har en fantastisk app där man håller telefonen mot himlen och så ser man vad det är för stjärnor man tittar på. Där fanns Jupiter, där fanns Saturnus…

Så vi kilade ned efter middagen. En stadig middag med vin, precis som under de övriga kvällarna. Det är en speciell känsla att vara så där lagom salongsberusad, efter en middag med vin med trettio personer, och sedan ta sig ut i mörkret. Ni har säkert alla varit med om det. Man är i ett hus på landet med massa människor, skoj och skratt, och sedan går man av någon anledning ut, och man hör skratten och den glada stämningen där inne ännu. Glädje i huset, glädje inom mig, mörker utomhus. Men det är inget hotande mörker, utan ett mysigt. All glädje och gemenskap finns fortfarande kvar. Jag har bara valt att vila lite för mig själv, och med lycka i mitt inre höra alla andras lycka på avstånd ett litet tag, innan jag fortsätter.

Poolen låg ett litet stycke nedanför huvudbyggnaden, så det var ordentligt mörkt omkring oss när vi satte oss ned och vände blickarna mot himlavalvet. Familjens katt följde med oss.

Det var fullmåne. Månen lyste. I poolvattnet syntes månen spegla sig.

Ovanför oss välvde sig ett himlavalv större än jag sett någonsin.

I bergen långt framför oss syntes ljuset från små bergsbyar och samhällen.

Syrsor spelade.

Någonstans långt borta skällde en hund.

I min famn satt katten och spann.

Just där, då i det ögonblicket, så tänkte jag att jag behöver inte åka hem. Varför ska jag åka hem, när jag har det här?

Jag har tyvärr inga bilder från detta ögonblick, då mina fotograferingskunskaper inte räcker till för att fotografera i mörkret. Jag hoppas mitt ordförråd räcker till för att ge en ungefärlig bild av  den magiska känsla som tillfället gav och som jag kommer att bära med mig resten av livet

Paradiset

Vet ni, jag har besökt paradiset.

Vi har varit på turné/övningsläger med Kören. Resan gick först till Bergen där vi hade en träff och konsert med studentkörer från Norden. Bergen är en helt fantastiskt vacker och mysig stad, dit Robert mycket väl kunde tänka sig att flytta (jag brukar bli förälskad i ställen jag besöker och Bergen är inget undantag). Norges legendariskt höga prisnivå (en av våra killar tog en öl på Bergens flygplats, 13 euro, hoppas den smakade gott..) och Bergens genomsnittliga nederbördsnivå på 240 regndagar per år grumlar idyllen något. Men faktiskt inte så mycket. Det är ändå helt awesome att bo bland berg. Jag älskar höga berg. Höga berg och massa mysiga småvägar och charmiga vackra hus inklämda på de mest oväntade ställen. I love it.

Även om Bergen i högsta grad gav mersmak så var resans nästa etapp det som skulle sätta störst avtryck i medvetandet. Vi åkte ut på den italienska landsbygden där vi övade i en vecka. Mitt ibland vinodlingar, olivträd, ängar, bergsmassiv och skönhet.

Herregud.

Jag har aldrig i mitt liv sett ett så vackert, ett så idylliskt, ett så fantastiskt estetiskt tilltalande land. Allt är så vackert så man vill gråta. Natur, landskap, arkitektur, hus, människor, allt är så vackert i Italien. Man kan hålla upp sin kamera var som helst och knäppa av en bild och så har man en tavla. Helt otroligt. Grekland, Spanien, Turkiet, Tyskland, Slovenien, Österrike, Finland, Sverige, Norge, Danmark, USA, Nya Zeeland. Ni är alla bra, men Italien kniper förstaplatsen vad gäller väldigt mycket.

Och vilken mat! Det visade sig att vi hade helpension där vi bodde i Italien (kören fick understöd efter understöd, jag upphör aldrig att förvånas över finlandssvenskarnas förmåga att skapa stiftelser och kasta pengar över varandra). Frukost varje dag, övning, lunch med vin, övning, middag med vin (och lite mera vin än på lunchen kanske…hrm).

Maten aaaah! Rosmarinvitlökolivoljapastaparmesanmozarellahjälmpärlhönsjagblirgalen

En sak är säker. Dit återvänder jag många gånger.