Irriterande typer i kassakön!!

Du är hungrig. Du är trött. Du är kissnödig. Du är förbannad.

Du står där i mataffären, det har varit en förjävlig dag i skolan /på jobbet /lediga dagen /whatever, och du vill inget annat än att komma hem så fort det bara går. Ditt blodsocker sjunker till avgrundsdjupa nivåer. Helst vill du bara springa hem, men kylskåpet är tomt så du måste handla något hem. Då dyker de upp. När du minst anar det. Och det finns inget du kan göra åt dem. Kassaköterroristerna.

 De två vänninorna
Två tjejer, cirka fjorton till tjugo år. Står alltid bredvid varandra i kön även fast det bara är en av de som ska handla något. Pratar, skrattar högt, är allmänt upptagna med allt utom att uppmärksamma situationen. När de är framme vid kassörskan och det är den ena tjejens tur att betala, DÅ börjar hon leta efter sin plånbok (det här är alltid en sån typ som går omkring och bär på allt i en ryggsäck). Oj, var är plånboken? Är den i innerfickan? Nähä, oj, är den i andra innerfickan? Nej, kan den vara i ryggsäcken? I vilket av de tvåtusen facken? I ytterfacket? I andra ytterfacket? Längst ner i ryggsäcken kanske? När hon väl efter en evighet hittar sin plånbok visar det sig att hon inte har några pengar på kortet. Då börjar processen om på nytt med att leta i byxfickor efter en hopskrynklad femeurosedel. Snälla, försvinn genom golvet va, tjejer? Och det värsta av allt är att det alltid är någon poänglös skitgrej de ska köpa. Något tuggummi eller en glass eller nåt. Varför köar folk för sånt överhuvudtaget? Jag gillar tuggummi och glass, men om kön är längre än säg tre-fyra personer så skiter jag i att köpa det. Det är inte värt att köa för något i grund och botten så onödigt.

 Alkoholisten
Handlar alltid…gissa vadå? Öl. I varierande kvantitet. Alltfrån en enda flaska (då vet man att han, det är nästan alltid en han, lyckas tigga ihop till precis en flaska, annars skulle han givetvis handla mer) till flera tolvpack. Stinker svett, gammal sprit och är smutsig och äcklig. Men det värsta av allt är att fanskapet aldrig bara kan betala och gå. Nejdå, här ska diskuteras meningslösheter med en uttråkad och stressad kassörska. Javisst, blabla, hej då, försvinn tack så mycket så vi andra kan komma härifrån någon gång.

 Pensionären
Okej. Den här typen kan man faktiskt ha överseende med. Hur stressad man än är måste man förstå att det inte går så snabbt när man blir gammal och svag. Ändå börjar jag stampa försiktigt för mig själv i golvet när den där gamla tanten på minst åttio år plockar upp en påse med tiocentsmynt och ger till expediten så att hon ska räkna upp rätt antal mynt.

 Snåljåpen
Här har vi däremot en typ som man vill steka över sakta eld om den dyker upp när man är stressad. Inte särskilt vanlig, men förekommande. Du känner igen den när du hör en gniden röst som yrar något om någon ynka skitrabatt på fläskfilé som personen minsann har sett i något rabattblad men som inte alls går att hitta i butiken. Den här typen drar sig inte för att uppehålla en lång kassakö i evigheter bara för att kunna spara femtio cent. Var finns närmaste hagelbössa? Jag har flera gånger faktiskt varit på väg att ta upp min plånbok och betala rabatten åt personen så att han eller hon kan utrymma byggnaden fortast möjligt. Min bäste medmänniska, här är femtio cent så att Ni kan gå hem till Ert eget hem och Er egen familj och stolt förkunna att Ni har drygat ut hushållskassan med femtio cent! Varsågod! Festa loss nu!

En hemsk dröm

Jag vaknade i morse efter en otrevlig dröm. Jag var ute och gick med en gammal tant. Till utseendet liknade hon min mormor men det var ändå inte hon, utan någon nära anhörig till en kompis. Helt plötsligt tar jag upp en spade och drämmer tanten med i huvudet så hon dör! Helt bara utan anledning. Jag blir aldrig gripen av polisen eller dömd. Men jag går omkring hela drömmen och mår så fruktansvärt dåligt för vad jag har gjort. Jag är rädd och har ofattbara skuldkänslor. Jag fortsätter umgås med kompisen, bland annat åker vi tåg tillsammans, och han vet inte att det är jag som gjort det. Jag mår så dåligt.

Det var OTROLIGT skönt att vakna och inse att det bara var en dröm! Vilken lättnad.

Var kommer alla sådana här drömmar ifrån? Vad är det för konstiga tankar man går omkring och bär på, som man inte ens vet om? Som hjärnan sedan bearbetar när man sover och förvränger till något helt obegripligt? Jag kan inte påstå att jag drömmer så här särskilt ofta. Men när det någon gång händer är det alltid lika skönt att vakna upp till sin egen gråtrista vardag, och aldrig är jag lika glad som då åt att allt är som vanligt.

Helt slut fortfarande…

Fattar inte att jag fortfarande lider av sviterna efter nattjobbet förra veckan? Känner mig helt av banan, bara trött och kan inte sova på nätterna. I natt vaknade jag efter två timmar av att min granne fick orgasm som vanligt. Lyckades ändå somna om i cirka två timmar till, sen var det kört. Från 01.00 låg jag och vred mig till fram till på morgonkvisten, då jag lyckades somna ännu några timmar. Hur det blir i natt har jag ingen aning om. Hoppas på några timmar till.

Det värsta med att må så här är egentligen inte själva tröttheten. Nej, den klarar jag av att hantera på nåt sätt. Men alla andra “symptom” som man så att säga får på köpet med sömnproblem/rubbad dygnsrytm är värre. Man blir lättare stressad, irriterad, svårare att koncentrera sig, you name it. Nu börjar det bli jobbigt. Jag har för böveln ett liv jag måste leva. Nåväl, jag har varit med förr med sånt här, det går alltid över. Men det är förbannat irriterande medan det pågår. Sen avslutade jag ju nattveckan med alkohol och det gör inte saken bättre, garanterat.

Anyway, har i alla fall precis meddelat min arbetsgivare att jag bara ska jobba juni och juli i år. I augusti tänker jag ha semester. Jag har inte haft en lång, ordentlig semester på flera år. Jag har jobbat hela somrarna och sedan haft en vecka ledigt innan skolan börjar, och då har jag varit helt slut efter att ha jobbat som en gris. Så i princip har jag inte haft särkilt mycket “kvalitetsledigt”. Det får vara slut på det nu. Måste börja tänka på att koppla av.

Tror faktiskt jag har ägnat alldeles för mycket av mitt liv hittills åt måsten. Jag har bara gjort det jag måste och inte det jag vill. Det är dags att börja känna efter lite mer. Så är det. Synd bara att jag hann bli över trettio innan jag förstod hur viktigt det är.

Nåväl. Det ligger lite spilld mjölk på golvet. Men inga tårar kommer att fällas över den.

“One should strive to achieve, not sit in bitter regret” (VNV Nation)

Utmaningen

Nu ska jag få ändan ur vagnen och plita ner den här listan över pinsamma delar i ens liv.

1. Jag har varit singel sen Dackefejden.

2. När jag var arton år och gick i gymnasiet tillbringade jag första dagen på mitt sommarjobb med att springa och kräkas. Jag hade varit ute på krogen kvällen innan med kompisar och så skulle jag upp klockan halv fem dagen efter. Vadå, kan man inte dricka kopiösa mängder med alkohol och vara som vanligt efter några timmar? Nä, det kan man inte. Det vet jag sedan den dagen. Jag jobbade som brevbärare, och nästan alla andra var klara och hade gått hem redan vid elvatiden. Själv blev jag kvar till sena eftermiddagen. Till råga på allt hade jag glömt den viktigaste portkoden och så ösregnade det hela dagen, så hälften av breven blev aldrig utdelade och den andra hälften förvandlades snabbt till dyblöt pappersmassa. Tjoho.

3. När jag nu minns min brevbärarkarriär kommer jag ihåg en blunder till. Jag delade ut post till en av Sveriges dåvarande ministrar, Bo Lundgren (som senare för övrigt skulle bli partiledare för Moderaterna). En dag fick han en liten större försändelse, och jag var osäker på om den skulle gå ner i hans brevlåda, så jag aviserade den (satte en nummerlapp på försändelsen och stoppade istället ner en papperslapp i hans brevlåda med en uppmaning att gå och hämta försändelsen på ett postkontor). Nu råkade detta vara något enormt viktigt och brådskande som herr Lundgren väntade på. När han sen kom hem med paketet från posten visade det sig att den i själva verket hade gått ner i hans brevlåda, så jag hade aviserat den i onödan. Fick dagen efter höra av min chef att herr Lundgren hade ringt och varit fullkomligt rosenrasande! Hans fru var hemma och sjuk, så hon hade inte kunnat gå och hämta paketet, så Bo hade fått ta ledigt från jobbet för att gå till posten i onödan. Tur att han ringde när jag redan gått hem för dagen…

4. Jag har fortfarande inte kommit igång med min gradu.

5. Jag försökte sova på golvet mellan väggen och sista stolsraden i sittsalongen på Viking Mariella en gång. Jag hade ingen hytt, det var natt och jag var trött och alla stolar var upptagna. Så upptäckte jag att där, där finns det en plats, där kommer jag in. Där ligger jag och är på väg att somna, när jag plötsligt hör prassel och ljudet av sovsäckar och dämpade röster. Ett gäng amerikanska turister, killar med dreadlocks och heavy metal-tröjor, håller på att lägga sig utanför, så att min utgång är blockerad. Jag drabbas av klaustrofobi, inser snabbt hur otroligt korkad idé jag hade fått och försöker kravla mig ut obemärkt, vilket naturligtvis är helt omöjligt. Där kliver jag över deras sovsäckar och matpaket medan de tittar med en blandning av förvåning och upprördhet. En av killarna bad nödtorftigt om ursäkt, men det var nog jag som borde gjort det istället. När jag gått därifrån hör jag hur en av de ropar: “Hey, he smashed my bread!” Då började jag gå ännu snabbare…

6. Jag blir stel som en pinne när jag är förälskad. Jag förvandlas till en stenstod som inte får fram ett vettigt ord. Ju mer intresserad jag är av någon, desto mindre attraktiv blir jag. Det är lättare att stöta på någon som man inte är intresserad av. Men å andra sidan, vad har man då för intresse av att stöta på henne? Satans kärlek.

Så, nu fick jag äntligen ihop den här listan. Utmanade blir alla som känner sig utmanade, för nu har så många redan totat ihop en sådan här lista, så jag ids inte peka ut några utmaningsobjekt.

Sömnproblem…

Usch, nu har jag svårt att sova igen. Klockan är snart halv två och jag är fullkomligt klarvaken. Och imorgon har jag föreläsning klockan åtta. Gaaah, life sucks! I bästa fall blir det några få timmars sömn och sedan kommer jag att vara toktrött i morgon, skit.

Jag jobbade natt hela förra veckan och idag har jag satt i mig en massa läsk på kvällen, så jag har bara mig själv att skylla. Ge mig sömn nuuuuuu……….

Borde väl lägga mig och läsa någon trist bok, då brukar man bli trött. Hoppas bara det funkar, för nu börjar jag bli stressad och få den där känslan “måste somna måste somna måsta somna!”

Jaja, gnällinlägg…hoppas jag blir människa snart igen…

St. Patricks Day i fyllan och villan

Jag och polaren hade redan sen länge bestämt att vi skulle ut på krogen på lördagen. Vi träffas inte så ofta eftersom han bor i Sverige. Nåväl, den här lördagen råkade sammanfalla med St. Patricks Day (Irlands nationaldag), så alla irländska pubar i Stockholm firade stort. En av pubarna vi gick till skulle precis till att stänga, så vi hann bara med en öl där. Men helt plötsligt kommer bartendern, som höll på att plocka ner en massa flaggor, vimplar och annat, fram och frågar om vi inte vill ha varsin mössa. Självklart ville vi det! De såg rätt roliga ut så vi tog de på oss när vi gick, stora höga hattar med Guinessreklam och annat på. När de värsta skrattanfallen hade lagt sig bestämde vi oss för att bege oss in mot centrum för att se om det gick att komma ini någon annanstans.

Vi gick till Galways som är en irländsk krog modell större, med dansgolv. Och satan i gatan vilken hit det var med hattarna! Det var länge sen jag kände mig så populär på krogen! Gång på gång upprepades proceduren: jag känner hur någon bakom mig långsamt drar av mig hatten, jag vänder mig om och där står en söt liten smurf och tindrar med ögonen. Att det kunde vara så populärt med något i grund och botten så töntigt kunde jag aldrig tro! Vid ett tillfälle stod jag och skulle köpa öl vid bardisken. När jag vände mig om med min öl och skulle gå iväg hörde jag hur någon sa: “Vilken fin hatt du har”, varpå en tjej som tidigare beundrat hatten replikerade “Hörrödu, han förstår nog inte svenska.”

Vet inte varför jag alltid blir så smickrad när folk tror att jag är utlänning. Känns som en komplimang. Konstigt.

Tyvärr ledde inte kvällen till något mera handfast 😉 eftersom Lustmords utvalda raggobjekt för kvällen upprepade gånger visade sig vara resistent mot Lustmords charmoffensiver. Trots att kvinnan i fråga redan hade observerat Lustmord och han gav henne flera chanser förhöll hon sig kall som is när Lustmord närmade sig. Bah, komplicerade kvinnofolk…Nåväl, Lustmord ämnar inte låta sin manlighet bli sårad av detta faktum. Så det så! 🙂

Nu blir det ingen alkohol på ett tag känner jag, börjar bli trött på att vara bakis och seg i kropp och själ…blivit mycket sprit och skräpmat den här helgen. Uäk.

Melodifestivalen

Okej, nu vet vi vad både Finland och Sverige skickar till finalen i Helsingfors. Och nu vet vi att båda länderna, varav jag är född och uppväxt i det ena och har mitt hjärta i det andra (kolla min presentation för mer information) skickar totala skitlåtar. Känns ju på sätt och vis bekvämt för mig som slipper all form av konfrontation mellan mina två länder. Jag har inga fördomar, jag hatar alla lika mycket…

Förra året deltog Finland med en kanonlåt och vann helt välförtjänt. Jag låg i soffan och jublade att Finland äntligen vunnit, därtill med en jävla bra låt. Sveriges låt var bara skit, men här är jag inte särskilt neutral, för jag har svårt för Carola. Så min hatartist sjöng en skitlåt, ja ni fattar ju vad jag tyckte om Sveriges bidrag.

Det här året arrangerar Finland finalen (vilket jävla drag det lär vara i Hesa (det är väl så det förkortas på finlandssvenska va? Eller är det Hese? Blandar alltid ihop de där två) vore kul att dra på krogen där då, nån som hänger på?). Så det är väl bra att Finland garanterat inte kommer att vinna igen, för det ser väl lite konstigt ut om man vinner på hemmaplan. För med ett sånt jävla sömnpiller som Leave Me Alone kommer Finland på jumboplats.

Och The Ark hörde jag första gången ikväll. Med en tår i ögat (hittar jag bara på, inte har jag alls nån tår i ögat, men vafan, det låter bra att säga det) minns jag första gångerna jag hörde It Takes A Fool eller vad den heter. En Riktigt Bra Låt. Sedan har allt annat jag hört med de varit miserabelt, men det spelar ingen roll, det är en sjujävla bra låt. Och så åker de till Hfors med en låt som får mig att tänka på Roger Pontare. Usch. Nåja, skicka skräp, jag är glad ändå…särskilt när det är Sverige som gör det. Finland ligger mig så varmt om hjärtat att vad som händer i Sverige…det är svenskarnas problem….

Okej, Finland noll poäng, Sverige noll poäng. Norge, Danmark och Island: nu står hoppet till er! Nu är det bara ni som kan rädda Norden i finalen.

Två inlägg i rad om musik, vad ska det här sluta med? Och ett om melodifestivalen…jag som egentligen skiter i den där tävlingen. Jo, på allvar, det gör jag, men nu har jag druckit sprit så nu jävlar får man skrivarinspiration.

Godnatt Internet, var ni än är.