Dokumentärambient

10 Jan

…finns det ingen musikgenre som heter. Men det kunde nästan vara namnet på en genre.

Man tänker sig en dokumentär om en före detta knarkare som tagit sig ur sitt helvete efter många år, kanske många decennier. Hon har tre barn som farit fruktansvärt illa. Allt har till sist börjat se lite ljusare ut. Då blir hon vräkt från sin lägenhet.

"…där stod jag på gatan, med bara mina kassar med kläder och barnen!…snyft…snyft…*börjar gråta*…ursäkta, kan vi bryta här.?"

Och sen pang, klipp direkt över till en regnig tom gata i något hyreshusområde, och på med musik som låter EXAKT så här:

Härligt drömsk och melankolisk. Alldeles fantastisk.

Advertisements

10 Responses to “Dokumentärambient”

  1. steph January 10, 2013 at 3:39 pm #

    uh, vilken.. rå deppmusikperiod du är inne i. Härligt, härligt, men farligt farligt.

  2. Lustmord January 10, 2013 at 3:53 pm #

    Haha, och då har jag ändå inte spelat det där som får det här att låta som rena idyllen…men ja, det blir nog en god portion melankolisk musik för mig. Fast just sånt här gör mig sällan liksom ledsen, utan snarare glad. Musik med texter på svenska däremot. Sånt kan träffa fel nerv ibland.

  3. steph January 10, 2013 at 3:56 pm #

    Ja, musik på svenska kan vara så hjärtskärande ibland så man bara vill gråta. Och inget blir ju liksom bättre av att man sitter hemma och gråter, ensam 🙂 Fast det också är hälsosamt ibland. Men ledsen musik kan också göra en upprymd, inte fråga om det.

  4. tjeena January 10, 2013 at 6:35 pm #

    blev helt skadad bara av dom första tonerna av den här musiken, tack lustis för det här 😀

    får nog spela någon glad idiot musik resten av kvällen för att komma ur dom här självmordstankarna 😀

  5. Banankokaren January 10, 2013 at 9:00 pm #

    Åh! Jag älskar sånadär låtar. Jag brukar ibland på flit lägga på en såndär låt i hörlurarna när jag sitter i en buss en regnig dag. Det känns som om jag skulle vara i en film. 😀

  6. Fingerbang January 10, 2013 at 10:23 pm #

    Jag har många gånger undrat just varifrån de får sin musik till olika dokumentärfilmer för de är så perfekta!
    Och börja inte med de svenska låtarna igen! Sist vi hade depplåts-posting var jag alldeles nere…

    bananis- Jag har också jag-är-med-i-en-film-känsla då jag åker buss med musik i öronen! 😀

  7. steph January 11, 2013 at 11:11 am #

    haha! Ja inga mer depressiva låtar! Här håller jag totalt med Fingris. Jag behöver inte gråta på jobbet fler gånger 😉

  8. Lustmord January 11, 2013 at 9:24 pm #

    Hähä..tjeena: skickar du läkarräkningen till mig, jag ber om ursäkt 😀

    bananenkokaren: me like it too! Sån där musik som får en att känna som om man är i en film kan vara riktigt effektiv om det är rätt sinnesläge för det 🙂

    fingerbang:  Javisst är det underbar musik, som sagt. Jag vet inte heller var de hittar musiken till dokumentärerna, men jag antar att dom har folk som kan sånt där, att välja vad som ska spelas. Låter nästan som ett drömjobb för mig, men kanske är det ingen som gör sånt på heltid bara det.

    steph: Ah haha, kanske kan jag hålla mig borta från Kent & co bara för er skull 😀

  9. tjeena January 11, 2013 at 9:37 pm #

    nja tror inte du behöver vänta någon faktura, fick spela Povel Ramel,   far jag kan inte få upp min koksonöt, så  nu är jag rehabiliterad 😀

  10. Lustmord January 12, 2013 at 8:18 pm #

    Hahaa, ja då behöver du inte någon sjukhusvistelse! 😀

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this: